Vysotskij går igen
Ryske poeten Vladimir Vysotskij gav röst åt alla som inte fick synas: lägerfångar, ficktjuvar, horor, instängda ubåtsmän. Han skrev om klockors klang, kvinnors ögon och vargjakt ur vargens perspektiv. Om att bryta tabun och gå utanför flocken. Över 600 sånger lär han ha hunnit med under sitt korta liv.
Under senare år har olika ensembler med anknytning till Fria Pro på 80-talet gjort många framträdanden med både gamla och ”nya” sånger av Vysotskij. De kan helt enkelt inte sluta.
Stefan Ringbom - gitarr, bas, sång
Aina Bergh - cello, sång
Hans Björk - bas, gitarr, keyboard, sång
Bo Hülphers - keyboard, dragspel sång
Entré: 130 kr
Den ryske poeten och skådespelaren Vladimir Vysotskij dog 1980 mitt under Moskvaolympiaden. Hundratusentals människor deltog i den inofficiella begravningen och kön ringlar fortfarande till hans grav.
Varför var han så älskad?
Kanske för att han var uppriktig och orädd. För att han sjunger om mänskors verkliga liv, på tvärs mot den officiella bilden av livet i Sovjet med sin förljugna optimism
Vad ger oss Vysotskij här idag i Sverige?
Det är alltid människan själv han ser. Han skriver om det som finns i alla samhällen oavsett statsskick: kärlek, rädsla, stolthet, hat, egennytta, uppoffring. Alltid med en försonande humor och glimt i ögat. Han är en av 1900-talets verkligt stora diktare.
Ola och Carsten Palmaer översatte ett antal av de sånger av Vysotskij som ingick i Fria Proteaterns bejubladeföreställning under 80-talet. Den spelades under två år och blev en av teaterns största succéer.